Jag är trött.

På senare tid har det inte blivit så mycket sömn. Det är inte riktigt det att jag har svårt att somna. Nej, inte är det någon vidare möda att stänga av eventuella tankar och bara falla in i någon slags dvala. Jag vill inte sova. Jag vet att jag ändå kommer att vakna på grund av att lakanet och täcket vrider sig kring kroppen som en besvärlig tvångströja varannan timme, och med en olustig känsla i hela kroppen, utan att riktigt minnas vad det var jag faktiskt drömde, om jag ens gjorde det.

Men när det kommer till kritan är det inte så tilltalande att vara vaken heller. Jag tänker för mycket på en annan tid.

Så i själva verket spelar det ingen roll.